Mia Mattsson Mercer

Children and Animal Warrior

Category Archives: Writing

On the Run Towards New Goals

0

Since 1999 have I been in the Animal Rescue Life of Living.

Oregon I rescued thanks to Tracey Kleber big support. We got four other Rescue Horses that we brought back to feeling alive again. Feeling appreciated and loved.

At the same time they are giving me back so much more. They also not only appreciates me, loves me, making me feel alive again, they teach me to be in the moment.

So, my question is, who rescued who?

Does it matter?

That’s Amore!

Picture from dear friend Kathrin Gralla

Thank you!

Does it matter

0

❤️ “Are you a psychologist?” the man asked me curiously.

“If My answer is yes, will that increase my reliability!”

Psychologist, I have been reading a lot.

Common sense, I have been living a lot.

Balance is practice!

Does it matter where the wisdom comes from?

Listen to our young ones.

They know!

That’s Amore!

Photo Kathrin Gralla

You are the Boss of your Feelings

0

Jealousy is one of the most damaging feelings we can allow us to happen.

As it actually hurts yourself, the same way it hurts the target.

Early on in my children’s life, I started to talk to them about jealousy. About “good” jealousy and “bad” jealousy. Either it could inspire them, or destroy them.

One advice I kept telling them — and it’s a good reminder to all of us– is to practice the (Buddhist) question that asks, “Can you be happy for their (the person you are jealous of) success?

When you are noticing your jealous feelings. Stop! Take a breath, and simply ask this question. Chose kindness.

That’s Amore!

Photo credit black and white picture, Kathrin Gralla

Honesty

0

Gaslighting is a tactic in which a person or entity, in order to gain more power, makes a victim question their reality. It works much better than you may think. Anyone is susceptible to gaslighting, and it is a common technique of abusers, dictators, narcissists, and cult leaders. It is done slowly, so the victim doesn’t realize how much they’ve been brainwashed.

Many say I am to nice, cut nice. Not to be mistaken by being kind. Nice is someone who apologize for everything, even when someone else did wrong.

I was an easy target 🎯 You easily become like that since growing up your mind has been programmed to be confused by adults. As an adult you continue in the same pattern until someone opens your eyes and heart.

That’s Amore!

Time to Finish Up

0

It is truly time to finish up the manuscripts that are laying waiting.

The time is here. I am so excited to finishing up the fourth one.

Cannot wait to share my stories together with you!

This spring and summer am I going to Sweden. South Sweden is on the target!

That’s Amore!

Depression can it be Contagious?

1

drowningOnes up on a time,  a relative told me when he got cancer, the whole family got “cancer”. First he didn’t realise it, but a sign with those words in the doctors waiting room made him think deeper about it. Of course, he told me, there is not one family that reacts the same as another one, but pretty close. His whole family crashed into depression, a big change knocked on their door. Would they survive the cancer and marriage?

It made me think. My whole family had been infected by depression, in different stages of course. I always disliked the word depression. But my son (10y) said, “I have sadness in my heart that affects my brain.” He is the smart one –like children always are.

parents

Family depression can also become a blaming cause. Who’s fault is it? Who will need the treatment(s)?

Everyone need treatments not only one family member, everyone gets infected.

Depression/Sadness is contagious, I believe. Some families become stronger after treatment/coaching –we all are responsible in one way or another. However, it is not about who is the worst (blame calling). Other families breaks apart, some members don’t want to deal with it. “Its nothing wrong with me! If you only change, everything will become better.”

Depressions can become ugly if not taken cared off. Ten months ago I fell down into a deep dark whole. I swam in a dark ocean. I couldn’t see anything, only my thoughts were pounding inside my head.

My family were swimming, still we couldn’t see each other. We couldn’t even see the light since we kept looking down. We felt our presens, yet we couldn’t reach each others hands. We were occupied trying to save ourselves from drowning.

Then one day, something triggered me to lift the phone and call for help. The Animals were always there for me as healers. Animals are always in the moment, patient and loving (In the same way I would imagine God) We humans complicates it for each others, and many times for ourselves. That is why we need a human to talk too, to sort out all the fals feelings and beliefs we have told ourselves, or trusted what others had said about us. Maybe old believes that are no longer true.

I broke the pattern in our family, and it was a painful journey, and still is in another way. Nevertheless, even if its painful, I feel like I am now swimming above the surface. Still peddling with my feet like a duke. Trying to get my family up to the surface, and guide them to the best qualified helpers I can find. Now, that was another puzzle, being from one country, living in another nationality, in another country. A language I didn’t even speak.

Thats where I love and adore children. They want help. They understand. They want their parents to be helped.

Many tells me,  I am very strong. person. How do you measure strength?

Life passes on so quickly. I  spoke to several elderly people, and many of them told me the same, ” If I only would have dared more. Fear and shame and regret made me not dare.” (dare to break an old marriage, dare starting something new, dare talking about feelings, showing feeling etc)

I can relate to that. For several years I felt the same, and hid behind the walls were no one could see me crying. Only together with my children, and animals, did I feel something different. Now my soul told me I had to start searching for my answers deep inside of me. Peal the layers off.

I started to surround myself with a new kind of energy, mentors, and love. And started to say good bye and say thanks to the old ones. I thanked them, since they had been my mentors to whom I had become (in good and bad) To show anger towards them who left me wouldn’t help. They left to make room for new teachers arrival.

That’s Amore!

brave

Hästens SkyddsÄngel visade mig vägen

0

img_4514

Foto Per Johansson.

Krönika Tidningen Nära 

”Vem är det som är ansvarig för den gula hästen som står på baksidan?”, ropade jag till människorna som stod ute på stallplanet. Barnen och jag befann oss åter igen nere i södra Italien för att arbeta med de hemlösa hundarna.

Vi hälsade på ridskolan som vi känt till sedan vi bodde där nere 2008. Plötsligt strömmande en slags stöt av sorg emot mig. Det kändes som att någon drog mig till där känslan befann sig. Jag gick runt stallbyggnaden och såg att det fanns flera hästboxar där. Ett svagt vibrerande ljus lyste vid en liten öppning. ”Hallå, är du ok?”, viskade jag. Den stora gula hästen vände sig om. Han grät! En stark trötthet strålade mot mig.
”Jag lovar att hjälpa dig!”

Genast var det som om jag stod utanför mig själv och såg på medan ljuset agerade. Ut ur min mun flög orden; ”Jag köper hästen!”

Mina barn tjoade glatt, men jag insåg att jag inte kunde få in hästen i bilens baksäte. Vad hade jag gjort? Och barnens pappa hade sagt åt mig innan vi lämnade hemmet att jag inte fick komma hem med flera hundar; ”Vi har redan tio stycken!”. Jag drog upp min telefon och ringde till vänner. Transportfirman, sponsorer och stallplats blev ordnat på tio minuter. Det var magiskt.

Mias dotter Olivia tillsammans med Oregon precis innan avfärd. Foto: Privat

Oregon är en 26 år gammal ridskolehäst som både barn och vuxna älskade att rida runt på för han var så snäll. Marina som tar hand om ridskolan han bodde på blev först lite tveksam. Inte över att Oregon fick komma till mig, utan för den långa resan vi stod inför och kylan som var uppe i Tyskland. Jag förstod att det var svårt för Oregon att säga adjö till en själ som befunnit sig där i flera år. Jag berättade för honom om hur hans nya liv skulle se ut, med gräs, utomhushagar, skogsområde och veterinärteamet som väntade på att ge honom den bästa behandling med värdighet.

Under hela resan upp till Tyskland kommunicerade jag med Oregon. Om hur hans kropp kändes, vad ville han? Varje gång pulserade ett sken runt omkring honom.

Många av mina vänner blev engagerade i Oregon. Den amerikanska kyrkan bad för honom i sin församling. Han blev en kärlekssymbol.

Nu befinner han sig i södra Tyskland på vårt nyöppnade seniorhem för hästar. Han lyssnar till namnet Miracle och gnäggar svagt god morgon när jag kommer. Fortfarande pulserar det ett ljus omkring honom men nu utan tårar. En dag kände jag hur det vibrerade i min jacka. Jag tog upp telefonen.
“Mia, vi har två seniorhästar till om du vill?” hörde jag Marina säga.
”Gör dem klara, vi kommer igen!”

De själsliga blåmärkena är större på insidan än utsidan, men ingen ser märkena på insidan. Djur bär ofta på dubbel smärta då de både får hårda tillrättaviselser och smärtsamma ord. Det skadar dem emotionellt. De har samma själ som er och är lika stora verktyg till denna planet som ni befinner er på. Men glädjen att se hur ni vågar stå upp för djuren och säga nej får vibrationerna på jorden att vibrera till en högre kärlek och sinnesro. Det pulserande ljuset varar då för evigt.

 

Tips på hur du själv kan göra i en likande situation:
1. Lita alltid på din magkänsla och agera snabbt innan tvivlet tar över din känsla.

2. Agera! Din målmedvetenhet smittar av sig. Det finns många som vill hjälpa men vet inte hur och var de ska börja.

3. Ta kontakt med olika människor för råd och hjälp.

4. Vänlighet och respekt. Alla älskar vi på olika sätt och med att visa andra människor en annorlunda vänlighet kan vi inspirera varandra. Fördöm inte någon, även om du tycker eller känner annorlunda. En aggressivitet kan förstöra för andra djur.

5. Kanske vill några personer försätta tvivel inom dig. Ta deras tvivel och skriv ned dem och svara. Bli inte irriterad. Du behöver inte försvara din passion men av andras tvivel kan du bli bättre i ditt arbete.

6. Se de som tvivlar som ”dina elever”. De finns för att att inspirera dig, inte tillrättavisa. Försök inte att förändra dem med ord utan med ditt agerande.

That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer
http://www.animalswithoutlimitscom.wordpress.com (tillfällig adress)