Mia Mattsson Mercer

Children and Animal Warrior

Tag Archives: kärlek

Hästens SkyddsÄngel visade mig vägen

0

img_4514

Foto Per Johansson.

Krönika Tidningen Nära 

”Vem är det som är ansvarig för den gula hästen som står på baksidan?”, ropade jag till människorna som stod ute på stallplanet. Barnen och jag befann oss åter igen nere i södra Italien för att arbeta med de hemlösa hundarna.

Vi hälsade på ridskolan som vi känt till sedan vi bodde där nere 2008. Plötsligt strömmande en slags stöt av sorg emot mig. Det kändes som att någon drog mig till där känslan befann sig. Jag gick runt stallbyggnaden och såg att det fanns flera hästboxar där. Ett svagt vibrerande ljus lyste vid en liten öppning. ”Hallå, är du ok?”, viskade jag. Den stora gula hästen vände sig om. Han grät! En stark trötthet strålade mot mig.
”Jag lovar att hjälpa dig!”

Genast var det som om jag stod utanför mig själv och såg på medan ljuset agerade. Ut ur min mun flög orden; ”Jag köper hästen!”

Mina barn tjoade glatt, men jag insåg att jag inte kunde få in hästen i bilens baksäte. Vad hade jag gjort? Och barnens pappa hade sagt åt mig innan vi lämnade hemmet att jag inte fick komma hem med flera hundar; ”Vi har redan tio stycken!”. Jag drog upp min telefon och ringde till vänner. Transportfirman, sponsorer och stallplats blev ordnat på tio minuter. Det var magiskt.

Mias dotter Olivia tillsammans med Oregon precis innan avfärd. Foto: Privat

Oregon är en 26 år gammal ridskolehäst som både barn och vuxna älskade att rida runt på för han var så snäll. Marina som tar hand om ridskolan han bodde på blev först lite tveksam. Inte över att Oregon fick komma till mig, utan för den långa resan vi stod inför och kylan som var uppe i Tyskland. Jag förstod att det var svårt för Oregon att säga adjö till en själ som befunnit sig där i flera år. Jag berättade för honom om hur hans nya liv skulle se ut, med gräs, utomhushagar, skogsområde och veterinärteamet som väntade på att ge honom den bästa behandling med värdighet.

Under hela resan upp till Tyskland kommunicerade jag med Oregon. Om hur hans kropp kändes, vad ville han? Varje gång pulserade ett sken runt omkring honom.

Många av mina vänner blev engagerade i Oregon. Den amerikanska kyrkan bad för honom i sin församling. Han blev en kärlekssymbol.

Nu befinner han sig i södra Tyskland på vårt nyöppnade seniorhem för hästar. Han lyssnar till namnet Miracle och gnäggar svagt god morgon när jag kommer. Fortfarande pulserar det ett ljus omkring honom men nu utan tårar. En dag kände jag hur det vibrerade i min jacka. Jag tog upp telefonen.
“Mia, vi har två seniorhästar till om du vill?” hörde jag Marina säga.
”Gör dem klara, vi kommer igen!”

De själsliga blåmärkena är större på insidan än utsidan, men ingen ser märkena på insidan. Djur bär ofta på dubbel smärta då de både får hårda tillrättaviselser och smärtsamma ord. Det skadar dem emotionellt. De har samma själ som er och är lika stora verktyg till denna planet som ni befinner er på. Men glädjen att se hur ni vågar stå upp för djuren och säga nej får vibrationerna på jorden att vibrera till en högre kärlek och sinnesro. Det pulserande ljuset varar då för evigt.

 

Tips på hur du själv kan göra i en likande situation:
1. Lita alltid på din magkänsla och agera snabbt innan tvivlet tar över din känsla.

2. Agera! Din målmedvetenhet smittar av sig. Det finns många som vill hjälpa men vet inte hur och var de ska börja.

3. Ta kontakt med olika människor för råd och hjälp.

4. Vänlighet och respekt. Alla älskar vi på olika sätt och med att visa andra människor en annorlunda vänlighet kan vi inspirera varandra. Fördöm inte någon, även om du tycker eller känner annorlunda. En aggressivitet kan förstöra för andra djur.

5. Kanske vill några personer försätta tvivel inom dig. Ta deras tvivel och skriv ned dem och svara. Bli inte irriterad. Du behöver inte försvara din passion men av andras tvivel kan du bli bättre i ditt arbete.

6. Se de som tvivlar som ”dina elever”. De finns för att att inspirera dig, inte tillrättavisa. Försök inte att förändra dem med ord utan med ditt agerande.

That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer
http://www.animalswithoutlimitscom.wordpress.com (tillfällig adress)

 

The Girl’s Past Helped her Become an Animal Lawyer

0

20170817mia1020cropped-mia_header_31.jpgText: Mia Mattsson-Mercer

Photo: Shutterstock

 

Outside my door stood a very thin girl in her too big t-shirt. By her side sat a messy dog.

The girl could not be more than seven years old that first day. When the social workers came to pick her up, she refused to accompany the assistant without her dog. One of the social workers was a big animal lover who had heard me tell how important animals can be for the humans healing.

The girl was interrogated while her dog, Duncan, laid next by her chair. She stretched and gently petted him over his coat. “He is my best friend. When my mother and stepfather argued, me and Duncan always crawled under the bed together. ”

Later I met them both, but the main character for me was Duncan.

He was calm and did not leave her side.

Bottles thrown, furniture being thrown around, punches, loud voices, followed by a spooky silence. Several times Duncan went to protect the girl. The dog even bit the man, but out of protection.

The social worker later confirmed that the girl’s stepfather had tried to get rid of the dog.

Children who come from a violent family can usually heal faster with animal therapy. The healing ability from the animals affects us humans strongly.

Over the years the girl and I have been in touch with each other and especially after the difficult time when Duncan died. Duncan fought against death to continue to protect, though his master was safe and away in school. He did not want to leave her.

We were many who were afraid of what the grief and sorrow would do to her.

But life often surprises us, I thought. You are many times fooled by your own assumptions, in advance of concrete actions of others.

Of course, she mourned. But after a while she started studying to become an animal lawyer. Her dream was to fight for animals that were not allowed to accompany the children in their new foster home. She spoke of her vision as “Duncan’s Law Firm”

She ends in the letter to me:

The way back is a lifelong path but definitely not impossible. It is a healing process on a long journey. We often wonder when we will come to the healing destination. But the wounds are also a way to learn to live, and together with Duncan I became stronger than ever.

Chris and Duncan

 

That’s Amore!

The Love from A True Heart

0