
(In Swedish below. Pa svenska nedan)
I looked down at the beige dog that lay quite on his dog bed. His eyes were closed and his breathing was slow. I knew within me that he did not have much of any time left here on earth. The dog, Rasmusâs, aura vibrated unequally, like a radio station that had not been set to its correct frequency.
“Why are you leaving me so soon?” I whispered to him.
We reflect your perfect self. We choose to be happy in the present and never think of the future. We are living and breathing of every minute and not a second faster into the future. Nobody knows what’s in the future; the future will come when it’s time.
As a sign of his love and of confirmation, he wagged his tail.
It was so painful to lose my four-legged friend.
To say goodbye to love was heartbreaking.
We will always be around you people, for our love will never end when we disappear from you. When you are in silence you can feel our presence, but it’s when you are searching after us to feel us in a physical form, that is when the contact will be broken between us.
Your despair breaks the contact.
Be in total silence and feel our present. Let us continue to heal you in the same way, as we always did laying next to you.
I looked at Rasmus. His tail was no longer waging. He was gone!
“Rasmus!” I screamed and put my head in his still warm coat. “Donât leave me!”
Suddenly, I felt a warm feeling surrounding my legs, like a wind passing me.
We have a soul and therefore live forever!
I have not left you. When the memory of me is disturbed by your heavy grief, that’s when you leave me.
Thatâs Amore!
Text Mia Mattsson Mercer
photo: Shutterstock
Column Magazine Nara (Sweden)
In Swedish
Ăven nĂ€r djuren Ă€r för evigt borta finns kĂ€rleken kvar
Jag tittade ner pÄ den beiga hunden som lÄg alldeles stilla pÄ sin hundsÀng. Hans ögon var slutna och andetagen var lÄngsamma. Jag visste inom mig att han inte hade lÄng tid kvar hÀr pÄ jorden. Hunden Rasmus aura vibrerade ojÀmnt, likt en radionstation som inte hade sin rÀtta frekvens instÀlld.
âVarför lĂ€mnar du mig sĂ„ snart?â viskade jag till honom.
Vi reflekterar ert perfekta jag. Vi vÀljer att vara lyckliga i nuet och tÀnker aldrig pÄ framtiden. Vi lever för varje minut och inte en sekund snabbare. Ingen vet vad som ligger i framtiden, utan den kommer nÀr det Àr dags.
Som ett tecken med sin kÀrlek och bekrÀftelse viftade han pÄ svansen.
Det gjorde sÄ ont att mista min fyrfota vÀn.
Att sÀga adjö till kÀrleken var smÀrtsam.
Vi finns alltid omkring er mÀnniskor för vÄr kÀrlek tar aldrig slut Àven om vi försvinner frÄn er. NÀr ni befinner er i stillhet kan ni kÀnna vÄr nÀrvaro, men det Àr nÀr ni famlar efter att kÀnna oss i fysisk form som kontakten bryts mellan oss.
Annons
Er förtvivlan bryter kontakten.
Var i en total stillhet och ta in oss. LÄt oss fortsÀtta att hela er, precis som vi alltid gjorde sittandes bredvid er.
Jag tittade pÄ Rasmus. Hans svans viftade inte lÀngre. Han var borta!
âRasmus!â skrek jag och borrade in mitt huvud i hans fortfarande varma pĂ€ls. âLĂ€mna mig inte!â
Plötsligt kÀnde jag en varm kÀnsla vid mina ben. NÄgot som flÀktade förbi mig.
Vi har en sjÀl och lever dÀrför för evigt!
Jag har inte lÀmnat dig. NÀr minnet av mig förtrÀngs av din tunga sorg, det Àr dÄ du lÀmnar mig.
Thatâs Amore!