Mia Mattsson Mercer

Children and Animal Warrior

Tag Archives: tidningen nara

16:40 - October 12, 2017 -

Hästens SkyddsÄngel visade mig vägen

0

img_4514

Foto Per Johansson.

Krönika Tidningen Nära 

”Vem är det som är ansvarig för den gula hästen som står på baksidan?”, ropade jag till människorna som stod ute på stallplanet. Barnen och jag befann oss åter igen nere i södra Italien för att arbeta med de hemlösa hundarna.

Vi hälsade på ridskolan som vi känt till sedan vi bodde där nere 2008. Plötsligt strömmande en slags stöt av sorg emot mig. Det kändes som att någon drog mig till där känslan befann sig. Jag gick runt stallbyggnaden och såg att det fanns flera hästboxar där. Ett svagt vibrerande ljus lyste vid en liten öppning. ”Hallå, är du ok?”, viskade jag. Den stora gula hästen vände sig om. Han grät! En stark trötthet strålade mot mig.
”Jag lovar att hjälpa dig!”

Genast var det som om jag stod utanför mig själv och såg på medan ljuset agerade. Ut ur min mun flög orden; ”Jag köper hästen!”

Mina barn tjoade glatt, men jag insåg att jag inte kunde få in hästen i bilens baksäte. Vad hade jag gjort? Och barnens pappa hade sagt åt mig innan vi lämnade hemmet att jag inte fick komma hem med flera hundar; ”Vi har redan tio stycken!”. Jag drog upp min telefon och ringde till vänner. Transportfirman, sponsorer och stallplats blev ordnat på tio minuter. Det var magiskt.

Mias dotter Olivia tillsammans med Oregon precis innan avfärd. Foto: Privat

Oregon är en 26 år gammal ridskolehäst som både barn och vuxna älskade att rida runt på för han var så snäll. Marina som tar hand om ridskolan han bodde på blev först lite tveksam. Inte över att Oregon fick komma till mig, utan för den långa resan vi stod inför och kylan som var uppe i Tyskland. Jag förstod att det var svårt för Oregon att säga adjö till en själ som befunnit sig där i flera år. Jag berättade för honom om hur hans nya liv skulle se ut, med gräs, utomhushagar, skogsområde och veterinärteamet som väntade på att ge honom den bästa behandling med värdighet.

Under hela resan upp till Tyskland kommunicerade jag med Oregon. Om hur hans kropp kändes, vad ville han? Varje gång pulserade ett sken runt omkring honom.

Många av mina vänner blev engagerade i Oregon. Den amerikanska kyrkan bad för honom i sin församling. Han blev en kärlekssymbol.

Nu befinner han sig i södra Tyskland på vårt nyöppnade seniorhem för hästar. Han lyssnar till namnet Miracle och gnäggar svagt god morgon när jag kommer. Fortfarande pulserar det ett ljus omkring honom men nu utan tårar. En dag kände jag hur det vibrerade i min jacka. Jag tog upp telefonen.
“Mia, vi har två seniorhästar till om du vill?” hörde jag Marina säga.
”Gör dem klara, vi kommer igen!”

De själsliga blåmärkena är större på insidan än utsidan, men ingen ser märkena på insidan. Djur bär ofta på dubbel smärta då de både får hårda tillrättaviselser och smärtsamma ord. Det skadar dem emotionellt. De har samma själ som er och är lika stora verktyg till denna planet som ni befinner er på. Men glädjen att se hur ni vågar stå upp för djuren och säga nej får vibrationerna på jorden att vibrera till en högre kärlek och sinnesro. Det pulserande ljuset varar då för evigt.

 

Tips på hur du själv kan göra i en likande situation:
1. Lita alltid på din magkänsla och agera snabbt innan tvivlet tar över din känsla.

2. Agera! Din målmedvetenhet smittar av sig. Det finns många som vill hjälpa men vet inte hur och var de ska börja.

3. Ta kontakt med olika människor för råd och hjälp.

4. Vänlighet och respekt. Alla älskar vi på olika sätt och med att visa andra människor en annorlunda vänlighet kan vi inspirera varandra. Fördöm inte någon, även om du tycker eller känner annorlunda. En aggressivitet kan förstöra för andra djur.

5. Kanske vill några personer försätta tvivel inom dig. Ta deras tvivel och skriv ned dem och svara. Bli inte irriterad. Du behöver inte försvara din passion men av andras tvivel kan du bli bättre i ditt arbete.

6. Se de som tvivlar som ”dina elever”. De finns för att att inspirera dig, inte tillrättavisa. Försök inte att förändra dem med ord utan med ditt agerande.

That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer
http://www.animalswithoutlimitscom.wordpress.com (tillfällig adress)

 

Categories: animals without limits, Column, Writing Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
10:24 - September 9, 2017 -

The Girl’s Past Helped her Become an Animal Lawyer

0

20170817mia1020cropped-mia_header_31.jpgText: Mia Mattsson-Mercer

Photo: Shutterstock

 

Outside my door stood a very thin girl in her too big t-shirt. By her side sat a messy dog.

The girl could not be more than seven years old that first day. When the social workers came to pick her up, she refused to accompany the assistant without her dog. One of the social workers was a big animal lover who had heard me tell how important animals can be for the humans healing.

The girl was interrogated while her dog, Duncan, laid next by her chair. She stretched and gently petted him over his coat. “He is my best friend. When my mother and stepfather argued, me and Duncan always crawled under the bed together. ”

Later I met them both, but the main character for me was Duncan.

He was calm and did not leave her side.

Bottles thrown, furniture being thrown around, punches, loud voices, followed by a spooky silence. Several times Duncan went to protect the girl. The dog even bit the man, but out of protection.

The social worker later confirmed that the girl’s stepfather had tried to get rid of the dog.

Children who come from a violent family can usually heal faster with animal therapy. The healing ability from the animals affects us humans strongly.

Over the years the girl and I have been in touch with each other and especially after the difficult time when Duncan died. Duncan fought against death to continue to protect, though his master was safe and away in school. He did not want to leave her.

We were many who were afraid of what the grief and sorrow would do to her.

But life often surprises us, I thought. You are many times fooled by your own assumptions, in advance of concrete actions of others.

Of course, she mourned. But after a while she started studying to become an animal lawyer. Her dream was to fight for animals that were not allowed to accompany the children in their new foster home. She spoke of her vision as “Duncan’s Law Firm”

She ends in the letter to me:

The way back is a lifelong path but definitely not impossible. It is a healing process on a long journey. We often wonder when we will come to the healing destination. But the wounds are also a way to learn to live, and together with Duncan I became stronger than ever.

Chris and Duncan

 

That’s Amore!

Categories: Abuse, animals, children, Column, Writing Tags: , , , , , , , , , , , , ,
18:19 - May 27, 2017 -

Even when the Animals are Forever Gone Love Still Remains

0

Senior

(In Swedish below. Pa svenska nedan)

I looked down at the beige dog that lay quite on his dog bed. His eyes were closed and his breathing was slow. I knew within me that he did not have much of any time left here on earth. The dog, Rasmus’s, aura vibrated unequally, like a radio station that had not been set to its correct frequency.

“Why are you leaving me so soon?” I whispered to him.

We reflect your perfect self. We choose to be happy in the present and never think of the future. We are living and breathing of every minute and not a second faster into the future. Nobody knows what’s in the future; the future will come when it’s time.

As a sign of his love and of confirmation, he wagged his tail.

It was so painful to lose my four-legged friend.

To say goodbye to love was heartbreaking.

We will always be around you people, for our love will never end when we disappear from you. When you are in silence you can feel our presence, but it’s when you are searching after us to feel us in a physical form, that is when the contact will be broken between us.

Your despair breaks the contact.

Be in total silence and feel our present. Let us continue to heal you in the same way, as we always did laying next to you.

I looked at Rasmus. His tail was no longer waging. He was gone!

“Rasmus!” I screamed and put my head in his still warm coat. “Don’t leave me!”

Suddenly, I felt a warm feeling surrounding my legs, like a wind passing me.

We have a soul and therefore live forever!

I have not left you. When the memory of me is disturbed by your heavy grief, that’s when you leave me.

 

That’s Amore!

Text Mia Mattsson Mercer

photo: Shutterstock

Column Magazine Nara (Sweden)

 

In Swedish

Även när djuren är för evigt borta finns kärleken kvar

Jag tittade ner på den beiga hunden som låg alldeles stilla på sin hundsäng. Hans ögon var slutna och andetagen var långsamma. Jag visste inom mig att han inte hade lång tid kvar här på jorden. Hunden Rasmus aura vibrerade ojämnt, likt en radionstation som inte hade sin rätta frekvens inställd.

”Varför lämnar du mig så snart?” viskade jag till honom.

Vi reflekterar ert perfekta jag. Vi väljer att vara lyckliga i nuet och tänker aldrig på framtiden. Vi lever för varje minut och inte en sekund snabbare. Ingen vet vad som ligger i framtiden, utan den kommer när det är dags.

Som ett tecken med sin kärlek och bekräftelse viftade han på svansen.
Det gjorde så ont att mista min fyrfota vän.
Att säga adjö till kärleken var smärtsam.

Vi finns alltid omkring er människor för vår kärlek tar aldrig slut även om vi försvinner från er. När ni befinner er i stillhet kan ni känna vår närvaro, men det är när ni famlar efter att känna oss i fysisk form som kontakten bryts mellan oss.
Annons

Er förtvivlan bryter kontakten.
Var i en total stillhet och ta in oss. Låt oss fortsätta att hela er, precis som vi alltid gjorde sittandes bredvid er.

Jag tittade på Rasmus. Hans svans viftade inte längre. Han var borta!
”Rasmus!” skrek jag och borrade in mitt huvud i hans fortfarande varma päls. ”Lämna mig inte!”
Plötsligt kände jag en varm känsla vid mina ben. Något som fläktade förbi mig.

Vi har en själ och lever därför för evigt!
Jag har inte lämnat dig. När minnet av mig förträngs av din tunga sorg, det är då du lämnar mig.

That’s Amore!

Categories: animals, animals without limits, Column, life, Writing Tags: , , , , , , ,
08:23 - March 31, 2017 -

Our Children knows what is Best for Mother Earth

0

Vara barn vet vad som är bäst för Moder Jord

Barn har idag en annan medvetenhet om vad som händer ute i världen än vad jag hade som liten. Mycket beror på dagens teknologi då vi kan följa världens händelser sittandes hemma i vardagsrummet. Som med det mesta här i världen finns där också en baksida, men låt oss fokusera på det positiva.

Mina barn är bättre på att argumentera emot både mig och deras pappa, till och med deras lärarinna. De får support från internet om vad det är de känner, men ofta inte kan sätta ord på. Max är nio år och har ett starkt intresse för trädgårdsskötsel och tittar ofta på videos om hur man sköter om plantor. Hans syster Olivia, som är 11 år, följer olika djuraktivister på internet. Med en målmedveten röst lär hon mig att bli en bättre tänkande människa med ett öppnare hjärta.

Hennes pappa är inte glad över att försvara sina saftiga biffar och dessutom tänker han inte heller mycket på miljön. Klimatförändringar med smältande isberg är endast ett dåligt påhitt av media, anser han. Olivia letar snabbt fram olika videoklipp för att motbevisa att så inte är fallet. Klimatförändringen sker snabbt! Han tittar grymtandes på filmsnutten. Men hon ger sig inte. Hon visar oss ytterligare en dokumentär om hur plasten idag är en stor miljöbov på vår vackra jord. När vi ser en sköldpadda få ett sugrör utdraget från sin näsborre, eller när de hittar plastpåsar i sköldpaddans mage, får vi nog. Inga mer sugrör! Tygkassar viks ihop och läggs i bilen. När vi glömmer tygkassarna måste vi köpa nya i affären (eller papperspåsar). Vi lär oss snabbt att komma ihåg, det blir billigare.

Barnen och jag pratar ofta om vår dröm, att en dag ha ett Hospice för alla tänkbara djur, speciellt de som far illa, är sjuka eller seniorer.

”Mamma, när våra hönor slutar att värpa behåller vi dem!”, säger Olivia.

Jag blir rörd över att höra hennes omtanke inför allt, från början till slut.

”Klart de stannar tills de inte själva vill vara kvar”, svarar jag.

Ett liv är aldrig färdigt förrän universum säger ifrån, även om våra egna ögon tror något annat. Universum är också din intuitions talande känsla, och när vi ser in i djurens ögon, inte våra, talar de om när det är dags.
Annons

Livet är universums gåva som vi alla får ta del av, även djuren.

That’s Amore!20170328mia620__b468m

Categories: Column, Writing Tags: , , , , , , , , ,
20:58 - March 9, 2017 -

When we Listen to the Animals Knowledge we can Help them Heal

0

Blk Horse

My weekly column is here for the Magazine Nara web. You can read the Swedish version

by clicking on this link www.tidningennara.se 

I tried to translate, however its not perfect, so I ask you Gramma police to have mercy with me 🙂

When we Listen to the Animals Knowledge we can Help them Heal

I do admire the street dogs that don’t have any hostility against any race or gender. They have no religions that they constantly argue about.

However, a strong belief in unconditional love and family.

Street dogs got no weapons to show their territories. They clearly know where the boundaries are, and what can happen if they are stepped over. Even horses in the open set got clear boundaries. Their auras, their energies vibrate in an even light, and can be seen from far away.

Many years ago I met a horse client, which was trashed mentally by people who had beaten him. I sat down outside his box and went into a deep meditation. My concentration opened up the broken horse and his soul could enter.

“Let me heal and put me together with a mentally strong horse. Do not use your body or eyes. Peoples eyes mirror when they become uncertain. Your thoughts change, and it’s being sent to me. I flee!

I follow you behind without seeing your eyes. I need a strong leader, which just are.

I’m a broken individual, but not a broken spirit.”

The owner was a young woman with a big heart. She had saved the horse, but now everyone talked about how crazy she was, who had saved an even crazier horse. The horse stroked his ears back and scraped his teeth along the bars. A threatening hissing was heard from him.

The stable owner hit his broom against the grille and cursing towards the horse. My heart broke and I could see the owner’s eyes become glossy. I could feel how she was torn between listening to me; one who spoke with horses, or a man who constantly went around speaking highly of his own qualifications.

However, to my delight, the woman nodded at me, she would do what her horse had passed on, through me.

The woman smiled and felt stronger. We parted with hugs and enthusiasm.

Weeks later I got a phone call. The woman had died in a car accident and the horse had been killed shortly thereafter. I was totally ruined. I never wanted to work as an animal communicator!

Months went by and on my way to New York, I met a clairvoyant American woman on the airplane. After a couple hours of pleasant conversation, she suddenly took my hand,

“You can talk to everything, but prefer animals. I see a black horse with a blonde woman beside him. They are happy now.

Mia, animals do not have guardian angels in the same way as humans. The animals have purity and need no lessons on this Earth. ”

With tears in my eyes and a gratitude for the message i recieved, I realized that animals are here for the people’s lessons, not the other way around.

 

That’s Amore!

 

Categories: Uncategorized, Writing Tags: , , , , , , , , ,