My column in the Swedish magazine is about communication together with animals. A young boy asked me if the animals understood my southern dialect 🙂 when I spoke to them!
Animals have a fantastic built in instinct, and actually so do we humans. However, despite from animals, humans interfere comonly in each others lives. And that will only make confusion in humans lives. Animals trust each others knowledge and stays their, minding their own business! Now that is bright knowledge.
Ägarinnan välkomnade mig glatt när jag klev in i stallet söder om Stockholm. Hennes fem år gamla son stod blygt och höll henne i handen. Jag berättade om hur djurkommunikationen skulle gå till väga och att jag behövde lugn och ro i stallet. Varje ljud som uppstod bröt kommunikationen mellan mig och hästen och viktig information kunde gå förlorad.
Efter en liten stund tittade den blyga pojken fram bakom sin mamma; “Hur kan djuren förstå din skånska?”, frågade han på sin gulliga stockholmska.
Skrattandes försökte jag förklara för pojken att djuren kommunicerar i bilder med energier som vibrerar. ”Som om vi ser på en film utan ljud. Vi tittar på samma tv men använder förmodligen olika ord på att beskriva filmen”, förklarade jag för honom.
Även nyanserna på känslorna är viktiga för djuren. Kärleken har till exempel olika vibrationsstyrkor; från att avguda eller älska till att tycka om. Djuren sänder med klarhet.
”Kan du tänka dig hur världen skulle se ut om djuren inte visste vilka de var eller vad deras funktioner var?”
Pojken skrattade förtjust över själva tanken.
Djuren har alla sina instinkter inprogrammerade och följer dem exceptionellt.
Kanske har vi någon gång kört bil dagdrömmandes och plötsligt insett att vi passerat vår avfart. Det är just i det skedet jag befinner mig i under kommunikationen. Högkänsliga barn dagdrömmer ofta i skolan och flyger in och ut i sitt tänkande.
Min spirituella vän talade om för mig att när hon vaknar på morgonen mediterar hon sittandes på sängkanten. Då befinner hon sig i det bästa mottagliga skedet för Universum att kunna träda in i hennes inre.
Det fick mig att tänka på en klient jag nyligen träffade. Hunden Zero skällde alltid när hans matte försökte mediterade. Matte tyckte naturligtvis det var ganska jobbigt, för hon kunde aldrig slutföra sin meditation. När Zero själv fick berätta tyckte han att meditationen var läskig för att matte ”flög” ut ur kroppen.
Jag skäller för då kommer hon tillbaka!
Annons
Matte skrattade generat och tittade på Zero med annorlunda ögon. ”Det stämmer rätt bra, jag försvinner ständigt djupt ned i mina meditationer och har svårt att komma tillbaka.”
I hemläxa fick matte försöka hitta ett nytt och annorlunda sätt att meditera på, så att hon inte försvann fler gånger inför sin älskade hund Zero.
That’s Amore!